Det har diskuterats mycket om Anna Anka i media i dagarna. Skälet är hennes uttalanden om kvinnans roll gentemot mannen, och hennes konservativa och förlegade syn på detsamma.Det sägs att Anna Anka är en dålig förebild för kvinnor. Det frågas i enkätfrågor om folk tycker att Anka är en dålig förebild för kvinnor.
Min fundering är - väljer vi inte alla våra egna förebilder?
När det i media talas friskt om kvinnors förebilder får jag en obehaglig känsla av att jag tillskrivs egenskaper som jag inte har. För det första att jag är i så desperat behov av en förebild - som dessutom måste vara kvinna tydligen - att alla kvinnor som syns i media automatiskt är min förebild. För det andra inordnas jag tydligen automatiskt i kollektivet 'kvinnor'.
Anna Anka är inte och kommer aldrig att vara min förebild. Fast vi delar kön. Jag väljer mina egna förebilder, vilka människor jag beundrar och vilkas status eller kvaliteter jag eftersträvar. I min sinnesvärld är inte 'kvinnor' så enkla och lättmanipulerade att inte rimligtvis andra kvinnor gör som jag. Dessutom ska ingen säga åt mig ifall en hemmafru får vara min förebild eller inte.
Mediarapporteringen kring Anna Anka avslöjar två saker. För det första det som vi i bloggen alltid har vänt oss emot - att som kvinna är man del i ett kollektiv oavsett om man vill det eller inte - och det är just det som är jämställdhetsproblematiken. Lika litet som jag vill bli inordnad i ett kollektiv för sexuell läggning, längd, etnicitet, hårfärg etc. vill jag bli inordnad i ett könskollektiv och tillskrivas egenskaper och förebilder jag inte har. För det andra är det tydligen inte upp till kvinnor själva att välja sina förebilder. Det i sin tur signalerar till mig att i medias ögon är jag för svag för att motsätta mig att beundra någon bara för att hon är på TV. Det signalerar även att det inte är okej att ha en hemmafru som förebild.
Mina förebilder väljer jag i fortsättningen helst själv. De kommer jag välja utifrån mina egna värderingar och mål. Det är min önskan om samhället att jag tillåts göra det.
9 kommentarer:
Jag har precis skummat igenom er blogg och blev ännu mera styrkt i min uppfattning om moderaterna.
Det är inte precis några djuplodande analyser som framförs här och att ni studerar juridik gör ju att man blir lite orolig för framtiden. Rättssäkerheten kommer inte att stärkas genom er medverkan och det är en obehaglig insikt.
Jag menar, det är ju illa nog som det är med gamla stofiler till jurister och domare och när ni nu företräder samma synsätt som de så får man var glad så länge man slipper ha med rättsväsendet att göra.
Jag tycker att ni som vanligt slår huvudet på spiken. Det är verkligen sant som ni säger. Man hör folk höja rösterna om att Robinson-Robban är en dålig förebild för pojkar/unga män.
Läs för övrigt gärna mitt inlägg om kvoteringsdebatten på brunettbrunte.blogg.se
"Min fundering är - väljer vi inte alla våra egna förebilder?"
En sak: tänk igen.
Alltså. Ni är så jävla tråkiga och töntiga. Kan ni inte bara skaffa er ett liv?
frågan är inte om "vi inte alla väljer våra egna förebilder" utan varför en jävla blåst hollywoodfru som Anna Anka skulle vara en bra förebild. Hon tycker att om ens man vill att man ska suga av honom varje mrgn så ska man göra det. Är det så en bra förebild ska låta, enligt er? Svara på frågan för en jävla gångs skull.
Hej hej medeltiden
Man föds inte till kvinna och man föds inte till man, man lär sig att bli det.
Hej "vaginal",
poängen är inte att påpeka att hon är en bra förebild - för det är hon inte, poängen är att hon behöver inte vara MIN förebild. Alla har rimligtvis den hjärnkapaciteten att inte köpa hennes idé av hustruliga uppgifter, och säger man nåt annat har man idiotförklarat alla kvinnor. Vilket vi inte tycker att man ska göra, i jämställdhetens namn.
/Beatrice
Att vägra inordna sig i ett kollektiv är inte möjligt.
Ett kollektiv kan bestå av t ex män, kvinnor, barn, äldre, poliser, pensionärer, juridikstuderande, cancersjuka, förskollärare, svenskar, tunnelbaneförare, norrmän, professorer, agitatorer, eremiter..... Ja, listan kan göras lång. Hur lång som helst.
Det ni vägrar inse är att tillhörigheten till ett kollektiv är det som utgör kittet i vårt samhälle. Människan är ett flockdjur och söker sig till varandra, utom eremiter då, fast de ändå paradoxalt nog är en grupp.
Att som ni så naivt tro att man inte inordnar sig i en grupp visar på den otroligt förvridna syn ni har på människan som social varelse.
Det ni förespråkar ligger ideologiskt nära anarkismen. Det paradoxala är att även anarkister, som förespråkar den TOTALA personliga friheten, även de är en grupp med likartad syn på livet och samhället. Man inordnar sig även där under en grupps idéer.
Ni bekämpar rabiat alla föreställningar om att man inte behöver tillhöra en grupp eller kollektiv. Det är en så världsfrånvänd uppfattning att man då lika gärna kan lägga sig ner och dö, eller hur?
Ni tillhör själva på goda grunder kollektivet bloggare. Gör det ont att göra det? Om ni skulle befria er från oket att tillhöra det kollektivet så vore inte meningen med livet särskilt stor, så säg?
Tvärtom så ger er tillhörighet till kollektivet bloggare en viss mening med livet, eller hur?
Man får sin åsikt hörd, man torgför sina åsikter. Andra lyssnar fast de enligt er syn på livet inte borde lyssna på nån utan borde tycka nånting helt av sig själva a priori.
Men enligt er så är det ju alldeles onödigt att torgföra sina åsikter därför att det egentligen är alldeles onödigt för var och en att förhålla sig till andras åsikter eftersom nirvana är att tycka precis som man vill. Problemet är att det inte går att leva så.
Ert mantra om motstånd mot kollektivet är djupt ologiskt. Det strider helt enkelt mot den mänskliga naturen. Människor lever i interaktion med varandra och skulle man inte ta intryck av varandra skulle man snart bli galen och all mänsklig aktivitet skulle avstanna i en total entropi. Inte kul, inte mänskligt...
Fast poängen är ju att man inte valt att ingå i kollektivet "man" eller "kvinna"! Självklart vill alla tillhöra ett socialt sammanhang, men en bloggare har valt att bli just en bloggare, eftersom det passar just den individen. Dessutom är fördomarna mot bloggare många färre och mindre samhällsgenomträngande än de mot män och kvinnor.
jag är fattig bonddräng å jag hoppar å skuttar springer runt på fälten som en liten kalkon. jag har flera hästar och en hund som är död. å jag världen förpestar med min sång och min röv!
Skicka en kommentar